Små smådjur

Livet som mask, tusenfoting, snigel eller dylikt kan vara svårt. Särskilt när det kommer till sex. När de långt tidigare under evolutionens resa levde i vattnet var allt betydligt lättare. Kvinnorna kunde bara dumpa sina ägg där det verkade lämpligt och männen kunde sedan spruta lite sperma på dem när helst andan föll på.

På land är det som sagt inte lika simpelt. Ta leopardsnigeln som exempel. Sniglar är som ni säkert redan känner till tvåkönade. Trots denna uppenbara fördel måste de fortfarande hitta en annan leopardsnigel att utbyta kropsvätskor med. Annars blir inga småsniglar gjorda.

Så hur gör då herr/fru snigel när denne känner sig pilsk? I snigelvärlden går inget vidare fort, så ett klassiskt booteycall med efterförljade snabbis ligger liksom inte på agendan. Som snigel måste man ha tålamod.

Den liggsugne snigel-lady-boyen ändrar då lukt på sitt ständigt eftelämnade slemspår. Om någon likasinnad artfrände finns i närheten följer denne således kåtspåret. Väl framme vid sin tilltänkte biter följeslagaren den andra lite lätt i stjärten, för att tillkännage sin ankomst och sitt syfte. Tillsammans glider de i romantisk strosande takt vidare till något utskjutande; en gren på ett träd duger bra.

Där inleder de en sensuell gnidande slemdans. Tillslut får slemmet den rätta koncistensen och kärleksparet kan falla för varandra i någon form av sex-bungyjump. Dinglandes från slemlinan, fortfarande kring varandra tätt omslingrade, fäller de båda ut sina penisar från örat.

De vita manetliknande snopparna växer sig längre och längre och börjar i sin tur slingra ihop sig med den andres. De blir till en näst intill självlysande ihoptrasslad penisblomma innan sniglarnas sperma får byta snopp.

Efter akten släpper de slemtråden som fört dem samman och med en duns landar de en och en på marken igen. Och livet som leopardsnigel fortsätter sin lilla gång.

Och detta mina vänner, är bara en spottstyvel av allt han lärt mig, mysfarbrödernas mysfarbror: Sir David Attenborough.